Inledning — stycke 1
Vi anser att det är vårt ansvar att utifrån våra respektive vetenskapliga discipliner ta itu med vår arts farligaste och mest förödande verksamheter: våld och krig. Vi erkänner att vetenskapen är en mänsklig kulturell produkt som varken kan vara slutgiltig eller heltäckande. Vi tackar myndigheterna i Sevilla och företrädarna för Spaniens UNESCO-kommission för deras stöd. Vi, undertecknade forskare från olika delar av världen och från berörda vetenskapliga områden, har samlats och enats om följande deklaration om våld. I den ifrågasätter vi ett antal påstådda biologiska forskningsresultat som, även av vissa inom våra egna discipliner, har använts för att rättfärdiga våld och krig. Eftersom dessa påståenden har bidragit till en pessimistisk stämning i vår tid menar vi att ett öppet och genomtänkt avvisande av dem kan ge ett betydande bidrag till det internationella fredsåret.
Inledning — stycke 2
Missbruket av vetenskapliga teorier och data för att rättfärdiga våld och krig är inte nytt, utan har förekommit sedan den moderna vetenskapens uppkomst. Evolutionsteorin har till exempel använts för att rättfärdiga inte bara krig utan också folkmord, kolonialism och förtryck av de svaga.
Inledning — stycke 3
Vi formulerar vår ståndpunkt i fem teser. Vi är medvetna om att det finns många andra frågor om våld och krig som med fördel skulle kunna behandlas utifrån våra discipliner, men vi begränsar oss här till det vi betraktar som ett mycket viktigt första steg.
Tes 1 — stycke 1
DET ÄR VETENSKAPLIGT FELAKTIGT att säga att vi från våra djuriska förfäder har ärvt en benägenhet att föra krig. Även om strider förekommer hos många djurarter har bara ett fåtal fall av förödande strider mellan organiserade grupper av samma art rapporterats hos arter som lever under naturliga förhållanden. Inget av dessa fall innefattar användning av redskap som särskilt har utformats som vapen. Vanligt rovbeteende där djur livnär sig på andra arter kan inte jämställas med våld inom den egna arten. Krigföring är ett specifikt mänskligt fenomen och förekommer inte hos andra djur.
Tes 1 — stycke 2
Att krigföringen har förändrats så radikalt genom tiderna tyder på att den är en kulturprodukt. Dess biologiska koppling går främst genom språket, som gör det möjligt att samordna grupper, överföra teknologi och använda redskap. Krig är biologiskt möjligt, men inte oundvikligt, vilket framgår av hur dess förekomst och karaktär varierar mellan olika tider och platser. Det finns kulturer som inte har fört krig på århundraden och kulturer som ofta har fört krig under vissa perioder men inte under andra.
Tes 2
DET ÄR VETENSKAPLIGT FELAKTIGT att säga att krig eller annat våldsamt beteende är genetiskt inprogrammerat i människans natur. Generna medverkar visserligen på alla nivåer av nervsystemets funktion, men de ger utvecklingsmöjligheter som bara kan förverkligas i samspel med den ekologiska och sociala miljön. Individer skiljer sig åt i sin benägenhet att påverkas av erfarenheter, men deras personlighet formas av samspelet mellan deras genetiska förutsättningar och de förhållanden där de växer upp och får omsorg. Bortsett från sällsynta sjukliga tillstånd skapar generna inte individer som med nödvändighet är benägna att använda våld. De bestämmer inte heller det motsatta. Generna bidrar till att forma vår beteendeförmåga, men avgör inte i sig utfallet.
Tes 3
DET ÄR VETENSKAPLIGT FELAKTIGT att säga att det under människans evolution har skett ett starkare urval för aggressivt beteende än för andra beteenden. Hos alla välstuderade arter uppnås ställning i gruppen genom förmågan att samarbeta och fylla sociala funktioner som är viktiga för gruppens struktur. 'Dominans' innefattar sociala band och samhörighet; den handlar inte bara om att äga och använda större fysisk styrka, även om aggressivt beteende kan ingå. När djur genom artificiellt urval har avlats för aggressivt beteende har det snabbt lett till extremt aggressiva individer. Detta visar att aggressivitet inte har valts ut maximalt under naturliga förhållanden. När sådana experimentellt framavlade, extremt aggressiva djur förekommer i en social grupp stör de antingen dess sociala struktur eller stöts bort från gruppen. Våld är varken nedlagt i vårt evolutionära arv eller i våra gener.
Tes 4
DET ÄR VETENSKAPLIGT FELAKTIGT att säga att människan har en 'våldsam hjärna'. Vi har visserligen ett nervsystem som gör det möjligt att handla våldsamt, men detta sätts inte automatiskt i gång av inre eller yttre stimuli. Precis som hos högre primater, och till skillnad från hos andra djur, filtrerar våra högre nervprocesser sådana stimuli innan vi handlar utifrån dem. Hur vi handlar formas av hur vi har betingats och socialiserats. Det finns ingenting i vår neurofysiologi som tvingar oss att reagera med våld.
Tes 5
DET ÄR VETENSKAPLIGT FELAKTIGT att säga att krig orsakas av 'instinkt' eller av en enda drivkraft. Utvecklingen av modern krigföring har inneburit en förskjutning från känslomässiga och motivationsmässiga faktorers överordnade roll, ibland kallade 'instinkter', till en överordnad roll för kognitiva faktorer. Modern krigföring innebär att institutioner utnyttjar personliga egenskaper som lydnad, påverkbarhet och idealism, sociala färdigheter som språk samt rationella överväganden som kostnadsberäkningar, planering och informationsbehandling. Den moderna krigföringens teknik har förstärkt egenskaper som förknippas med våld, både i utbildningen av faktiska stridande och när allmänheten förbereds på att stödja krig. Genom denna förstärkning uppfattas sådana egenskaper ofta felaktigt som orsaker till processen, snarare än som dess följder.
Slutsats
Vi drar slutsatsen att biologin inte dömer mänskligheten till krig och att mänskligheten kan frigöra sig från den biologiska pessimismens bojor och med tillförsikt ta sig an de förändringsuppgifter som krävs under detta internationella fredsår och under kommande år. Även om dessa uppgifter främst är institutionella och kollektiva vilar de också på de enskilda deltagarnas medvetande, där pessimism och optimism spelar en avgörande roll. Liksom 'krig börjar i människors sinnen' börjar också freden i våra sinnen. Samma art som uppfann kriget kan uppfinna freden. Ansvaret vilar på var och en av oss.
Plats och datum
Sevilla, den 16 maj 1986